Kylslaget i Göteborg sista dagarna på året

Just nu sitter jag hemma i Göteborg och jag har inte varit med om kallare väder än det som just nu sveper fram runt knuten här på ett år. Jo i januari förra året då jag åkte ner igen efter julfirandet med familjen. Hur som helst julen har passerat med klappar, tomtar, dopp i grytan och risgrynsgröt utspädd med grädde och sura apelsinbitar. Skinkan är nu ett minne blott och tack för det, idag blev det pizza och ett glas aqua con gas.
Det blev en tur ner på staden denna afton, såg filmen om Ove med en suverän Rolf Lassgård som Ove. Mycket sevärd och för en gång skull har man legat väldigt nära själva boken vilket var ett stort plus.

Den superhöga julgranen lyser upp halva stan och Jul-Lisseberg väcker beundran världen över. Nu går den på sista versen och det strömmar fortfarande folk ut och in från det att grindarna slås upp och till den släcks och vakterna går hem.

Trafiken går lite i ultrarapid och den stress som syntes dagarna före julafton har nu lagt sig en aning och folk hinner till och med lyfta på hatten när man passerar.  Att gå över ett övergångsställe i Göteborg höll på att kosta mig fötterna för här stannar man inte för fotgängare som man gör i solens land.

Nej jag längtar "hem" och det skall bli skönt att klämma ner sig i ett av säterna på Ryanair och brumma ner till Torrevieja igen.
Lyckan att träffa familjen är ju oslagbar, men att hasa runt här i kylan och se alla nedstämda blickar och tappade gnistor gör mig så deppad att det liv jag numera lever nere i solens land får allt annat att blekna och bara bli blaskigt.
Planerar du ett ,liv i solen, vänta inte gör slag i saken när det nya året börjar!

Nu börjar det banne mig lukta Jul även i Spanien...

Pepparkaksbak, hyasinter som slagit ut, apelsiner med nejlikor instuckna i skalet och så alla lampor, glitter och glada människor. Nu...just nu känns det att julen står bakom dörren. Om tre dagar brakar det loss, då kommer tomten, Jule-Nissen eller vad han nu kallas. Den skäggige gubben som delar ut paket till alla som varit snälla. Jag brukar få ett jag med...
 Det blå julgranen utanför Habaneras är vacker även om jag vill att julgranar skall vara gröna, riktiga som lukta gran och stå hel- eller halvnakna när julen dansas ut på Annandag Knut. Men jag får ge vika för nymodigheterna jag med och erkänner att den blå granen med fallande små vita lampor är riktigt vacker.

Affärerna slåss om kunderna och det erbjuds, extraprisas och lockas med både det ena och det andra och på Juldagen börjar REAN och allt sjunker med 20% så det kan bli. Jag, dottern och hennes pojkvän gjorde en julklappsrunda i går för att se om vi kunde hitta något roligt hem till de som sitter kvar hemma i vinterlandet. Det fanns massor och överlastade som en polsk långtradare masade vi oss hem. Just det vi promenerade från El Limonar ner till Carrefour, Habaneras och affärerna runt omkring.

Tomtar av olika de slag, både de som klätt ut sig och leker tomtar plus de som verkligen är riktiga tomtar snurrar omkring lite här och var och inne i de större varuhusen. Där sitter tomtefar och låter de små barnen komma fram och lämna sina önskelistor. De får en liten pepparkaka och sedan lovar de tomten att vara snälla och lydiga hela året som kommer.
Ett löfte som bryts redan när deras mammor lyfte ut den ur plastbubblan där tomten sitter, så det kan bli.
Nu slipper ni inte undan mig skall ni tro, nej då jag flyger hem till vinterlandet i morgon och kommer givetvis att sända en rapport från kylan och det svenska firandet, var så säker och ett rejält fyrverkeri bjussar vi på här på blogen då GP smäller iväg en halv miljon nere vid hamnen i Göteborg. Ett fantastiskt skådespel vill jag lova. Lova nu mig att vara snälla och ta hand om er och era närmaste. Ät gott och mycket för man vet aldrig när maten tar slut. Ge varandra många kramar, presenter och ofta en liten puss så de känner att du tycker om dem. Och det viktigaste av allt BLÅS UT LJUSEN!

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR på er alla vänner

Frossartid under juletid ..varför stoppar man i sig så mycket?

Hade man haft en sådan här glad gris så vet i tusan om man hade gjort julskinka av den? Men nu är det ju så att julen kommer närmare för var dag som går. Och julen är inte enbart fridens tid nej minsan, julen är även maten och stressens tid.

Kvinnorna med vitt uppspärrade ögon och famnen full av paket i vackra papper med blommor och rosetter. Gatorna blinkar och ljusslingor snurrar sig runt träd och lyktstolpar, folket springer och affärerna gör nya storvinster varje dag. De flesta förköper sig och river i sina huvuden när julhelgen är slut och dagen efter så har alla affärer och stormarknader REA på samma varor som mön köpte två dagar före. Det kan få en att gå i taket och man kliver in i den rävsaxen varje år, gång efter gång.

Den var det maten, julskinkan som kom på bordet i slutet av 1600-talet och bara spisades av det högre stpåndet. Den  håller samma nivå som färskpotatisen gör dagarna innan midsommar. Priserna sjunker kraftigt ju längre du vågar vänta. Förr i tiden och kanske även i våra dagar så förekom Julgåsen.

Janssons frestelse, en ansjovisgratäng med anor från tidigt 1800-tal då den kallades för ansjovislåda. Den nuvarande utformningen formades kring sekelskiftets 1900-tal.

Den inlagda sillen och strömmingen, det var den gamla dagens saltsill en uttjatad vardagsmat förr i tiden. I alla sina olika spad och former har den nu blivit en delikatess.
Men visst skall vi fira, ut och köp julklappar bpåde stora och små, drick glögg det uppvärmda blasket med russin och kanel och andra medikamenter som skall vara bra för kropp och själ, Baka pepparkakor och försök hinna med att sätta dig en stund i soffan och vila.
Dagarna går fort så skynda på så du inte missar något och glöm inte bort att köpa hem en påse 'äpplen! Nej för hundan inte för att stoppa i fejan på grisen utan att ha till nyårsaftonen. Mer om detta kommer efter jul, nu väntar vi in den. Morsning så länge

Lucia har tvättat särken och tomten ansat skägget. Snart är det dax...

Julen är barnens högtid sägs det men visst tusan är det även en fridens tid då vi vuxna kan sätta oss ner och lukta på julen, i soffan med ett glas kall mjölk och en bunt pepparkakshjärtan.

Kommer ni ihåg dagen då man fick tända det första adventsljuset, det var stort. Då togs det bruna pappren bort från affärernas skyltfönster och man gick man ur huset för att kolla på julskyltningen. Mamma hängde upp julstjärnan i köksfönstret och pappa hjälpte till att koka knäck. Lukten av saffran när lussekatterna bakades. Dagen i skolan då favoritbruden i vit långsida särk gled fram och flickorna i tåget sjöng om Sankta Lucia, ljuset drottning, egentligen en riktig satkärring om man  läser på noga.
Själv tvingades man gå sist i kön med en pappstrut på skallen viftandes med en guldstjärna som satt på en pinne. När sången var över och man skred ut igen så släppte stjärnan från pinnen och träffade alltid den elakaste läraren i pannan. Det var tider det.
Visst kommer vi ihåg allt pyssel hemma, där mamma for runt som ett skållat troll ena stunden städades det andra stunden pyntades det med kulor, glitter och girlanger. Kvällen när skinkan skulle griljeras och man fick smaka den första biten med lite rödkål och senap.
Glädjen var stor när man byggde det vackra pepparkakshuset. Vit kristyr utgjorde fönsterbågar, vita knutar och små rutor på taket. Hade man riktig tur kunde man även få till några istappar från taket. De små rutorna dekorerade man med NonStop i olika färger. Det hela hade omsorgsfullt limmats ihop med kokhett smält socker och sattes mitt på köksbordet, detta var första och sista steget in i bygg
branschen. Lika stor var bedrövelsen när man kom in i köket morgonen efter och det fantastiska bygget hade rasat ihop och var en enda seg pepparkakshög. Säg den lycka som varar.

Julgranen, på den tiden gick man ut i skogen och stal ett "höghus" från alla småkryp och lät dem flytta in i huset, Den pyntades med allsköns läckerheter,glaskulor som blänkte som guld och när den ett par  veckor senare stod helnaken i sin fot på en matta av säckväv med påsydda röda tomtar i flanell, imponerades man inte. Småkrypen hämnades och hade ätit upp alla blad på mammas krukväxter, då var glädjen inte lika stor. Dammsugaren pajade för att den var full av barr, ja det var tider det.
Detta fantastiska skådespel avslutades med att alla satt tysta och stilla i soffor och på inflyttade pinnstolar från köket. Pappa gick ner till kiosken för att köpa en tidning, det gjorda han aldrig den tiden på kvällen annars. När det bultade på ytterdörren så hoppade alla högt och de minsta ungarna började gallskrika. In kom det en fasansfullt ful gubbe med bomull i ansiktet och en säck på ryggen. I ett paket inslaget i guldglänsande papper hade han ett ishockeyspel under armen. -Finns det några snälla bárn sa han och det lät otroligt likt pappas röst?

Golvet fylldes snabbt av vackra sönderslitna julklappspapper och tvillingarna slogs om de olika plastdjuren man fått av morfar och mormor. Pappa fick en slips och ett par strumpor, (Öppnades när han kom hem från kiosken, som hade stängt så han fick ingen tidning) mamma fick en flaska med 4711 en vedervärdig parfym som alla tanter hade på sig,på den tiden. Hon bara log för hon hade köpt den själv. Morfar fick två paket snus som han tappade ut över soffbordet då den sista kaffegöken innehöll mer vodka än kaffe och gubben blev lite darrig på hand, Hunden var snabbt framme och fick sig en prilla vilket i sin tur renderade att han nös så att alla ljusen slocknade i rummet. Stämningen var hög.

Det är snart dags igen, Lucia kommer skridande om några dagar, sedan tänder vi det sista adventsljuset och släpper in den rockande tomten med gummiansikte och gnistrande skägg av syntet. Stereohörlurar över tomteluvan och en surfplatta under armen....

Skall vi säga GOD JUL, eller skall vi vänta ett par dagar till?

Julbordet satt som en smäck i julmörkret!

Dags för att stoppa i sig lite julbordsmat. Givetvis var Rosaleda Fastigheter snabbt ute bland julbords restaurangerna och valet föll på MATBODEN som är både en butik och en restaurang.
Det hela började med lite skumpa utanför bilbaren och idel glada utrop hördes över havet när vi utbringade första skålen.
I samlad trupp stegade vi sedan in och tog oss en glögg ute i entrén, lite russin och ett papparkakshjärta gjorde att man blev extra snäll denna dag.

In i den goa värmen och dóften av jul. Åh...en tung suck när man fick lite julkänsla redan innanför dörren och bordet var redan dukat och det vara bara att slå sig ner. Drickat serverades och mamma Johansson hon tog täten med sin tallrik i högsta hugg. Snart skrammlades det av ivriga bestick och skinkan, sillen, ägghalvorna och köttbullarna åkte ner av bara farten. En nubbe skall det vara på ett julbord och så blev det även här. När sista skvätten skulle ner och Maria och vi andra stämde upp med "Hej tomtegubbar" då fick våra mäktiga tongångarna grannarna vid bordet bakom oss att försynt titta ner på sina tomma tallrikar efter att ha trasslat sig igenom "Helan går"

Våra damer med bra bröststöd, en trio grova gubbar och en sopran som trallade med på engelska fick taket att lyfta och snapsen försvann med ett litet vickande på nacken.

Mamma Johansso hon bangar aldrig ur. Här laddar hon upp

Hela det glada gänget samlat på MATBODEN för att käka julbord

Sedan blev det kaffe, ris A la Malta eller om det var ris A la Torrevieja, skit samma det gick ner med lite sura kiwi, jättestora vindruvor och två polkagrisar. Då beställde Leo in en liten mörk rom.
Tack så mycket för en fantastiskt fin middag i goda vänners lag...
Äntrade min lånta cykel och swissade hem till El Limonar II på några minuter. Konstig att det gick dubbelt så fort hem är dit. Måste ha varit revbenspjällen eller vindruvorna?